Fråga

 


Tack för din fråga! Har länge tänkt att skriva just om detta då det
är något som vi nya SSK känner så väl igen oss i.
När jag hade ett år kvar kom en slags halvpanik såsom du beskriver det faktiskt, att jag inte kunde någonting, och mer eller mindre bara haft tur att man lyckats sätta alla tentor. Tyvärr verkar det som att det är något som de flesta SSK studenter känner. Även om man faktiskt har lärt sig betydligt mer än vad man tror sedan de två första terminerna så sätter man press på sig själv, man ska kunna allt i medicinböckerna och vill gärna vara lika duktig som stjärneleven som egentligen borde plugga till doktor..
men se till dig själv och låt inte hjärnspökerna härja för fritt.
Jag tog inte ens studielån förän i termin 4 och då tog jag endast för 10 veckor för jag trodde 1: Att jag inte skulle klara mig ända fram och 2: för att jag inte ville stå där utan examen och massa studieskulder.
När jag blev klar sjuksköterska , och fick fast jobb måndagen efter min examen så var jag livrädd!
Herregud tänk om jag gör fel, säger fel saker och inte har en aning om vad jag ska göra, om alla sjukdomar jag läst om som finns i periferin men som jag inte riktigt kan till 100%. Att ronda själv med en doktor, jisses!
Känslan när jag gick hem från jobbet att snart ringer dom och säger att jag gjort så många fel så jag inte kan jobba kvar, eller funderingarna på natten som: signerade jag det? gav jag 14 medicinen till den patienten? skrev jag upp stort A på den? Var det rätt administrationssätt på läkemedlet? missade jag något viktigt symtom?
 Tankarna gjorde mig mest trött och arg på mig själv.
Men vetu? jag var absolut inte ensam om att ha det kaotiskt. 
Det är tufft att komma in i en yrkesroll som man endast fått känna på under tre år. 
De första veckorna kände jag och flera andra att det var som att vi hade praktik fortfarande,
men det som gjorde susen var faktiskt den dagen vi fick börja gå själva faktiskt!
Det var som att nervositeten släppte lite då för att ha ett litet
huvud bakom axeln helatiden gör vem som helst nervös.
Att hitta ett eget sätt att utföra rutinerna på har varit guld värt!
Det är bra att anamma de bästa av det man lärt sig från kollegorna,
hur dom utför arbetsdagen, hur dom läser i journalen osv
har verkligen varit till stor hjälp och nu har man sitt egna lilla vis som
känns bra och som gör att man har koll på arbetsuppgifter som är under passen.
Men tro på dig själv! Jämför dig inte med någon utan försök se dina styrkor och svagheter och 
vad du behöver jobba på. Jag ångrar inte mitt yrkesval och jag älskar att gå till jobbet oavsett om det är ett dag/kväll eller helgpass för har haft turen att få väldigt fina och underbara och inte minst stöttande
kollegor som hjälper oss utan att att sucka, höja på ögonbrynen och som tar sig tid att lära oss saker!
Jag tycker faktiskt att jag har en bra grund, även om jag inte kan allting på molekylnivå så känns det 
mycket bättre faktiskt, och sjuksköterskeyrket är ett väldigt utvecklande!
Du kommer att lära dig nya saker under hela ditt verksamma yrkesliv för sköterskor blir aldrig färdiglärda (: 
Massa lycka till och grattis till ett spännande yrke! och TRO PÅ DIG SJÄLV ;)
Idag har vi förresten varit sjuksköterskor i 64 dagar!


Emelie

När jag var nyfärdig ssk för drygt två och ett halvt år sedan fick jag höra att första året är skitjobbigt; man är trött hela tiden, känner sig alltid otillräcklig och rent allmänt kass, men att det efter första året vänder. Och det gör faktiskt det! Det tog ungefär nio månader innan jag kände mig trygg i min yrkesroll. Så det är bara att bita ihop och se fram emot alla kommande år!:) För vi älskar ju vårt yrke, det är ett helt fantastiskt jobb vi har!

Svar: Hej! ja det kan jag absolut relatera till, berg och dalbana kan det liknas vid :) Absolut världens bästa yrke ! :)
nikoninan.webblogg.se


Blogg: http://hoslillsyrran.blogg.se
Milla

Tack för detta inlägg, jag är snart halvvägs i min ssk-utbildning och bara längtar tills jag är färdig samtidigt som man undrar om man kommer att klara av det stora ansvaret:)

Svar: Okej :)! Gratulerar såhär långt :)! Förstår det ! Jag älskar att vara klar även om man är lite osäker :) det tror jag säkert :)!
nikoninan.webblogg.se


Blogg: http://millaharvisalo.forme.se



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR