naturlig rikedom

gammal bild
 
Under mina år som amatörfotograf så har jag, med stor påverkan från andra öppnat ögonen 
och börjat se vad som händer med vår vackra skog. Skogsskövlingen är inte nådig och 
varje gång jag ser hur skogsbolagen lägger upp trädrötter längs vägen, känns det som att det är 
massa lik som ligger där. Det går kalla kårar längs ryggraden. All vacker natur som inte får finnas, och blir
urfattig för enbart en sorts träd bara får växa där om inga alls. Vidare kan jag inte undvika att bli fasligt arg på alla skogsmaskiner som möljer fram och förstör för både växter och djur. 
Visserligen behöver skogarna skötas, men det känns som att skogsbolagen enbart tänker på siffror och 
att det ska tjänas pengar till varje pris. Det är ju konstaterat att flera viktiga arter av olika slag försvinner i allt snabbare takt i och med skogskövlingen och jag förstår inte att det får gå till så. 
Det var som när ett skogsområde uppe vid mitt barndomshem helt brutalt försvann.
Det kändes som att någon nära hade dött och minns fortfarande skogsområdet, men det ser ut som ett stort hålrum med massa halvkapade träd.. så jag klarar inte av att gå dit längre.
Det känns bra att det finns naturreservat och så vidare, men det behövs fler säkrade skogsområden.
Jag vill inte att mina barn och barnbarn ska tycka kalhyggen är fina, jag vill att dom ska kunna gå i riktiga urskogar och uppskatta naturens rikedomar och uppleva alla
möten med de djur som lever där såsom jag och Fredrik gjort.
 
Jag är inte någon expert överhuvudtaget, men jag har förstått att det är nånting
som är galet med Sveriges skogspolitik och världens skogsindustri i överlag. 





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR