Under blåljusets sken


Emmis och jag (:
 
Har inte många dagar kvar på ambulansen och det känns så trist för jag har trivts så himlans bra där!
Det har varit helt fantastiska veckor som jag fått spendera med oerhört fina vardagshjältar som 
tar hand om våra nära och kära när det behövs snabbt omhändertagande och extra tillsyn.
Har mött så fina och trevliga patienter där bak i ambulansen och i deras hem :)
Jag var från början lite orolig om jag skulle klara av detta, det är ju inte varje dag man ser
olyckor, akuta och livshotande sjukdomstillstånd, men det har gått förvånandsvärt bra,
även om 
hjärtat har pumpat lite snabbare under vissa situationer. 
När larmet börjat tjuta och det varit dags att hoppa in i bilen har det känts så 
självklart om vad som ska göras och jag har känt mig trygg med mina handledare och de andra i teamet. 
Det har verkligen underlättat att jag kunnat ha hundra procent fokus på patienten och vårda fram till sjukhuset
och efteråt kunna ställa frågor som uppkommit om det varit något speciellt.
 
När jag fått mer yrkeserfarenhet, självförtoende och lite högre ålder ska jag 
plugga vidare till ambulanssjuksköterska!
 
Var rädda om er och var rädda om andra! 
Släng ett litet extra öga på dina medmänniskor helt enkelt!





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR